Pervo-samtal på jobbet (you're not gonna believe it)
Helt plötsligt ringer telefonen.
- Hej. Är du intresserad av att tjäna lite extra pengar?
Eftersom min chef är borta i en vecka framöver är det jag som leker butikschef och tror såklart att det är en säljare som skall komma med ett bra erbjudande...
- Ja, vad gäller det?
- Jaa... brukar du använda strumpbyxor?
- Eh, ja. Ja det gör jag!
- Då kan jag skicka helt gratis ett par till dig som du kan prova och sedan skicka tillbaka till mig. Sen får du fortlöpande paket. Du kan närsomhelst säga till att du inte vill ha mer.
Vad har strumpbyxor med hälsokost att göra, börjar jag fundera.
- Nu hänger jag inte riktigt med, skall jag sälja dem i butiken här då menar du?
- Näe. Du får gratis strumpbyxor.
- Va? Jag förstår inte?
- Jag får väl förklara... Jag är en helt normal 30-åring. Inte knäpp eller så, men jag gillar att gå i tjejstrumpor. Jag har slagit ett nummer helt på måfå för att du inte skall känna dig obekäm eller för att jag inte skall veta vem du är...
Det är här jag borde skrika "pervo" och lägga på...
- Ahaaa...
- Jag kom på att jag gillade det för ungefär 3 år sedan, då jag var ihop med min dåvarande tjej, men nu är det slut mellan oss så jag får hitta andra sätt att få tag i detta. Så skulle du vara intresserad av att mot betalning använda strumpbyxor och skicka dem till mig?
- Eh, näe jag får nog tacka nej till det. Man får ju så mycket erbjudanden här och var.
Vad var det för svar eg.? Sådana här "erbjudanden" är ju inget man får varje dag. Här skulle jag definitivt lagt på luren.
- Men är du säker? Du får ju betalda strumpbyxor!
Det är här jag tittar ner på min halvuppätna mat och känner att den helt plötsligt inte känns så lockande längre.
- Jag får nog ändå tacka nej.
- Ok, men då har jag en fråga till: kan du inte bara använda ett par? Jag ger dig pengar. Jag sätter in 2500 kr på dit konto om du gör det.
Det är nu det börjar bli riktigt creepy.
- Nähäe.
- Säkert? Det är ju 2500 kr.
- Japp, helt säkert.
- Ok, men då har jag bara en sista fråga.
Nu tror jag att han skall säga att typ " Jag ringer från Hassan (eller nåt liknande) och får vi använda det här och publicera som en busringning." Men ack så fel jag har...
- Du har inga tjejkompisar som använder strumpbyxor och som skulle vara intresserad av det här erbjudandet?
- Nej, de är alla jeanstjejer och använder inte strumpbyxor. Ljug ljug ljug.
- Ok då får jag tacka för mig då.
Jaha, och så slutade det knäppaste, äckligaste och mest störda telefonsamtal jag någonsin fått. Nu efteråt så kan man ju bara skratta åt det. Haha, känns helt overkligt. Han ville alltså ha använda tjejstrumpbyxor.. euh.
Nu återstår bara en fråga: antingen så är han en kund som spanat in att jag använder mycket kjol och klänning eller så hade han helt enkel bara slagit ett nummer på måfå. Annars ringer man ju inte till en butik liksom? Euh, hoppas på det senare alternativet... ;)
SERIÖST?? Snacka om att det finns sjuka människor..
usch vad creepy, vilka typer d finns. stackare:)
HAHAAAAAAAA Vad creepat!!! Han msåe ju ha slagit på måfa afst ändå, då skulle han lika gärna kuna ha kommit till en man...
Oj vad slarvigt jag skrev ser jag nu :S
Usch va obehagligt, men det kan ju också va nån som bara vill skämta..som finner det skitroligt att skoja om detta. Men ändå...
Sofia: You'll never know..
Delinda: Ja, man tror knappt det är sant!
Elsa: Det har du rätt i. Jag väljer att tro på det ;)
Donna: Kan man ju hoppas. Men han lät gravallvarlig. Och knäpp. ;P
Haha va konstigt! lite läskigt också.. Det finns ju så mycket kontiga människor, man vet ju inte om han bara skämtade. Konstigt var det iaf!
Desirée: Tyvärr tror jag inte att han skämtade. Men man kan ju hoppas ;)
Oj vad läskigt! Man slutar aldrig att förvånas över vilka konstiga typer det finns... Jag förstår att du tappade matlusten men jag är imponerad över hur trevlig och snäll du ändå var mot honom. Jag skulle nog reagerat lite annorlunda haha! Men i och för sig, man kanske inte vågar vara alltför elak, eftersom han som sagt kanske spanat in en och vet vem man är...
Danwei: Ja fast nu efteråt så förstår jag att jag hade nog reagerat annorlunda och slängt på luren i örat på honom... =)
Har berättat om det trevliga telefonsamtalet för en del här uppe i värmland. Haha stackare! Lättförtjänta pengar men det känns ju äckligt :S gissa vad?! Man kan spana in din blogg via mobilen ;D
Sunshine: Haha. Nu blir jag känd för det däruppe. Jaja, då har man nåt att snacka om på bröllopet med folk ;) I mobilen? Naaajs!